Per Olofsson wrote:
On Sat, Mar 06, 2004 at 12:20 +0100, Anders Wallenquist wrote:
Konscepten Avalon, WinFS och Indigo intresserade mest.
Palladium då? När kommer Microsoft verkligen *tvinga* oss att köra
Windows?
Det som syntes av "Palladium" var snarare cerifikat som verkade ingå som
standard i de flesta scheman i WinFS som presenterades, annars var det
inte något som man framhöll (kan vara färgat av föreläsaren)
ReiserFS-projektet har tydligen planer på att göra något liknande:
"Reiser has "substantial plans" for adding new kinds of semantics to
ReiserFS to help it challenge Microsoft's efforts. "We're planning on
competing with the Longhorn filesystem," he says."
Spännande, skall läsa och begrunda.
Exakt var använder GNOME vektorgrafik?
Ikoner och bildmaterial i SVG-format (vektorgrafiskt) har funnits (mig
veterligen från 2.2) samt vektorgrafisk presentation av typsnitt.
Ett nytt gränssnittsbeskrivningsspråk (XAML) lanseras som i princip
interpreteras (eller vars p-kod interpreteras) av dagens moderna 3G
grafikkort.
Som XUL då? Eller Postscript? Alltså, vilken nivå är det på?
Som XUL och/eller Glade. Koncepten som det presenterades var mycket
Glade - kanske för att jag vet mer om Glade än XUL (har programmerat med
Glade, men bara nyfiket kikat på XUL).
Jag uppfattar Glade som ett modell för att beskriva användning av GNOME
och GTK biblioteken i form av XML (som antingen kan generera C/C++-kod
eller interpreteras av en Gnome/GTK-maskin direkt).
Min tolkning av XAML är en kopiering av det konceptet, men med bättre
direkt stöd från hårdvaran, dvs tolkningen av XAML till grafik sker helt
och hållet av grafikmaskinvaran - möjligtvis att XML-koden först
omvandlats till en p-kod (eller g-kod ;-).
Fortfarande min tolkning av föreläsaren och min personliga analogi; så
skulle tolken kunna liknas vid en tunn klient, implementerad i
grafik-HW. Om Mozilla kan betraktas som tunn klient tillsammans med XUL,
så skulle XAML tillsammans med ATI radeon eller någon annan grafik-HW
vara jämförbart, eller Postscript tillsammans med PS-skrivare. (eller X
i en
Indigo är konceptet för .NET och webservices (WinFX) där man äntligen
börjar tala om funktionalitet som påminner om WDSL, tjänstebaserade
system och att indexera och distribuera metadata om tjänster för att
upprätta kommunikan och inom organisationer.
Vad innebär det mer konkret? Jag har tyvärr aldrig riktigt förstått
vad "dotnet" handlar om. Jag vet vad XML, SOAP, WSDL, C#, etc. är för
något, men just hur det hänger ihop förstår jag inte.
WinFX och Indigo beskrevs som en ny objektmodell på samma sätt som vi
förknippar en viss objektmodell med W32 och dcom så är WinXF/Indigo den nya
objectmodellen som helt och hållet använder .NETs objectsmodell och
SOAP/WSDL etc som transport och API.
Det nya är (som jag uppfattar det) förutom att W32 skrotas, är
införandet av WSDL eller möjligtvis , som man tidigare behandlar
styvmoderligt. Men nu så ingår även det konceptet som en fullvärdig del
av .NET. Konceptet kallas för "tjänstebaserade system" och handlar om
att "Framtidens system annonserar sina tjänster i ett nytt
katalogsystem, som förutom gör tjänsterna sökbara också distribuerar
metadata om tjänsten och teknisk information andra system ansluter till
tjänsten". Man skriver inte WSDL eller WSDL-server, men eftersom de
säger sig använda öppna APIer som även tillåter integration med Linux så
är min tolkning att det är SOAP/WSDL/ebXML/OASIS de talar om.
Varken raskt eller alert kan man beskylla Gnome/Mozilla för att vara
(i motsats till mina invanda föreställningar sedan 20 år i
*nix-världen).
Ja, det är väldigt konstigt. Överallt i *nix-världen är prestandan
bra, utom just det grafiska. Vissa menar att problemet är att X är
felaktigt utformat. Till exempel skulle man aldrig kunna få det lika
snyggt och flimmerfritt som Quartz/Aqua hur snabb processor man än
har, eftersom X måste leverera meddelanden till fönsterhanteraren när
fönster ändrar storlek etc. Men samtidigt så går fönsterhanteraren jag
kör (Ion) ganska snabbt och fint, medan program som Mozilla går
väldigt långsamt, så felet kanske ligger hos programmen trots
allt. Till och med xterm går långsamt att starta tycker jag, rxvt som
jag använde tidigare var mycket snabbare men stöder tyvärr inte UTF-8.
Den grafiska prestandan kanske är sekundär i teorin och många praktiska
tillämpningar, men är primär för upplevelsen av prestanda. Microsoft är
duktiga och prioriterar de områden där de tjänar pengar - dvs
persondatorn och slutanvändarfunktionerna. Intäkterna för
enterprise-funktionalitet är marginella i jämförelse med intäkterna för
operativsystemet och programvaran för skrivbordet. Och ärför är det
också på skrivbordet som den största och viktigaste satsningen sker
(självklart är det spekulationer).
Felet kanske är antalet lager XUL/Glade => Gnome => Metacity/Ion => X?
Mozilla och Gnome kanske skulle samverka och slå ihop XUL/Glade och
Gnome => Metacity/Ion => X, kanske skall vara en tunn klient (server med
X-terminologi) mer eller mindre i HW?
Vet inte om det är pratigheten som är problemet i X. Kör X-klienter över
en 128Kbit lina då och då med framgång. Visst går det långsamt, men så
snart fönstret är öppet så är det ofta svårt att se skillnad på lokala
fönster. Men jag kör hellre gvim framför Anjuta remote.
/Anders W
